Förnöjsam pappa: Tredje versionen av ”Snubbe i rullstol” (23 september, 2017)

Lördagen den 23 september, 2017

Tredje versionen av "Snubbe i rullstol", 23 september 2017

Tredje versionen av ”Snubbe i rullstol”, 23 september 2017

På kvällen gjorde jag tredje versionen av bilden ”Snubbe i rullstol”. Jag förstår inte hur det kan komma sig att jag har så stort tålamod med att pyssla med illustrationer. Jämförelsevis har jag ingen uthållighet alls med att göra något större arbete i text. Det beror troligen på att jag snabbt kan se ungefär hur jag vill att en bild ska vara, eller inte vara, medan det känns väldigt omständligt att granska något jag nyss skrivit.

Dåligt färgseende har jag helt säkert, ändå använder jag gärna starka och skrikiga sådana.

 

Förnöjsam pappa: Besök till ödebyn vid Torringen (8 augusti, 2017)

Tisdagen den 8 augusti, 2017

Gnarp, Torringen, 8 augusti 2017

Gnarp, Torringen, 8 augusti 2017

Denna eftermiddag hade min farbror T hade egentligen tänkt uträtta något ärende som gällde hämtning av potatis till det egna hushållet. Då hände det sig att jag ringde honom för höra om han kunde köra oss ut till ödebyn vid sjön Torringen, så att ALA och AJE skulle få se huset där deras farfar B bott någon sommar som lillpojk.

T tänkte ett ögonblick, utbrast sedan:

A man’s gotta do, what a man’s gotta do!

Efter att han hämtat oss i sin mörkblå Mazda-pickup, åkte vi västerut från Gnarp, förbi Hoppskogen, sedan norrut mot Matfors. Anläggningsarbete pågick efter vägen, kanske gällde det bättring av vägren och diken, annars möjligtvis framdragning av optisk fiber.

I höjd med Landsrå, där går gränsen mellan länen, följde vi en av skogsvägarna västerut. Ttill sist hittade vi den av oss eftersökta ödebyn norr om sjön Torringen.

Ja, här vistades min far B någon sommar på 1930-talet, med sin morfar, mostrar och morbröder. Far B skulle räddas undan lungsoten, hans mor G arbetade som piga hos en familj i Gnarp där flera var sjuka.

På Torringen fanns inget lyse, inget varmvatten, däremot vatten ur brunn och utedass. Man levde på fiske, jordbruk, tjuvjakt och hembränning. Jag tror att far B hade det bra här, men det sägs att när han skulle hem efter sommaren, var han glad så att han visslade. Hans mostrar, alla utom en, var ledsna.

Den moster som inte var ledsen, var nästan jämngammal med systersonen från socknen, hon tyckte nog att lillen favoriserades.

Nere vid sjökanten noterade vi att vattnet stod väldigt lågt. Farbror T pekade och ropade:

Dänn uti ligg hästhôlmen!

Tydligen hade någon gång för länge, länge sedan en häst med påhängt redskap släpande efter sig, rusat ut i vattnet, simmat mot den holmen, sedan drunknat.

ALA och jag hörde ett starkt knarrande och knäppande läte från skogen. Vad kan det ha varit? En galen tjäder? Vi drog oss tillbaka.

På hemvägen konstaterade vi alla fyra att det var bra att vi tagit oss dit ut, men att vi nu var nöjda, att det kan få dröja lite till nästa gång.

Jag minns den gången, det var den 26 juni 2011, då far B, jag, ALA och AJE åkte för att hitta stället.

AJE var den av oss som aldrig besökt ödebyn förut. T hade varit dit helt nyligen, jag och ALA var sommaren 2004.

 

Förnöjsam pappa: Huvudvärk (21 september, 2017)

Torsdagen den 21 september, 2017

Det började i går efter att jag varit med ALA för att närvara vid hans utvecklingssamtal. Jag kände att jag hade huvudvärk på gång. Kanske kunde det bero på att jag inte druckit kaffe på morgonen? På kontoret sedan tog jag två Treo lösta i vatten. De lindrade bara en aning. Till kvällen tog jag en Alvedon och en Ipren.

Nu på morgonen när jag vaknade kände jag fortfarande av huvudvärken.

Framåt eftermiddagen blev det bättre.

 

Förnöjsam pappa: AJE till ny fotvårdare (21 september, 2017)

Torsdagen den 21 september, 2017

På eftermiddagen åkte jag från jobbet och hämtade AJE vid hans skola. Sedan tog jag med honom till hans nya fotvårdare. Under sommaren har vi besökt fotvårdaren fru MH på Kungstensgatan. Men i augusti flyttade MH till Östersund, så nu behövde vi en ny. MH rekommenderade sin förra lärare fru IMK, som vi fått tid hos.

Fru IMK konstaterade att AJE:s vänstra stortå såg fin ut. Sedan rengjorde hon den högra och klippte bort något av nagelns kant inåt.

 

Förnöjsam pappa: ”Visst prater vi rikssvenska?” (19 september, 2017)

Tisdagen den 19 september, 2017

Vid lyssnande på Herman Lindqvists inläsning av egna boken ”När Finland var Sverige”, har jag noterat att han säger att någon varit ”rikssvensk”. Jag har tidigare bara hört talas om ”rikssvenska” i bemärkelsen svenska språket talat utan inslag av någon särskild dialekt.

Jo, det var ju den där gången, jag var inte särskilt gammal, då jag vände mig till far B och mor M vid middagsbordet, med en fråga.

”Visst prater vi rikssvenska?”

Varpå mor M svarade.

”Hä gör vi inte!”

 

Förnöjsam pappa: Skjutsade hem mormor I (17 september, 2017)

Söndagen den 17 september, 2017

Klockan tre på eftermiddagen lämnade jag AJE hos hans mor B, sedan skjutsade jag hem mormor I till hennes lägenhet. Hon har varit hos oss sedan den 8 september.

När vi kom fram dit, hjälpte jag henne att rengöra väggen och taket vid spisen. Hon hade fått ny ventil monterad och ville att det skulle vara snyggt omkring den.

 

Förnöjsam pappa: Första versionen av ”Snubbe i rullstol” (17 september, 2017)

Söndagen den 17 september, 2017

Första versionen av "Snubbe i rullstol", 17 september 2017

Första versionen av ”Snubbe i rullstol”, 17 september 2017

Det finns ett oavslutat illustrationsprojekt, i vilket jag borde rita in en traktor med slåtterbalk. Senaste versionen av den bilden gjorde jag den 20 augusti. Istället påbörjade jag en ny, som jag kallar ”Snubbe i rullstol”. Nu har jag ett foto som förlaga, men hoppas kunna skruva till den så att den får lite liv sedan.

 

Förnöjsam pappa: Mitt första skivköp (16 september, 2017)

Lördagen den 16 september, 2017

last.fm, Sandra, "The Long Play", 16 september 2017

last.fm, Sandra, ”The Long Play”, 16 september 2017

Efter år med högra handens pekfinger på kassettbandspelarens pausknapp, redo att med utsökt timing påbörja eller avsluta inspelning av låtar från radions ”Tracks” eller ”Lördagsbiten”, tog jag 29:an till Hudiksvall. Jag skulle köpa mitt livs första LP-skiva.

Den medelålders skräpgubbe jag sedan blivit, är ännu fåfäng. Således kan jag nu önska att mitt första skivköp varit sådant, att det i efterhand kunnat ses som ett tidigt tecken på särskild upphöjdhet. Tänk om jag istället valt Kate Bush, ”Flash and the Pan”, Imperiet eller varför inte Billy Idol?

Nej, påläst, up to date och helt bestämd på vad jag skulle införskaffa, steg jag av bussen och gick till musikaffären på Drottninggatan. Där köpte jag ”The Long Play” med den tyska popsångerskan Sandra.

Hitlåten ”Maria Magdalena” gavs ut som singel våren 1985, spelades sedan på radio hela den sommaren. I december släpptes så ”The Long Play”. Det var nog vårvintern året därpå som jag 17 år gammal, med uppenbart efterbliven musiksmak, köpte min första skiva — denna.

Inte var det rock n roll precis, men med välavvägd sång, nätt stämma, rådjursögon, liten uppnäsa och de allra finaste smilgropar man någonsin kunnat tänka sig, tog hon sig till toppen av försäljningslistorna. Hon var helt enkelt jättepoppis. På den gamla Luxor-stereon i föräldrahemmet lyssnade jag på alla låtarna om och om igen.

Sandras Lauers pojkvän Michael Cretu, de var änmu inte gifta, producerade albumet. Cretu hade egen aktningsvärd karriär, från den här tiden är han nog mest ihågkommen för låten ”Samurai”.

Nästa gång jag beger mig till Gnarp, ska jag se efter om jag kan hitta mina gamla skivor.