Förnöjsam pappa: Fortsatt lyssnande på ”A brief history of time” (27 april, 2018)
Fredagen den 27 april, 2018
Kommentar gjord den 29 april, 2018. En senare version av inlägget tycks ha kommit bort. Jag ska försöka rekonstruera det.
Den 21 mars började jag lyssna på ljudboken ”A brief history of time”. Längden är 7 timmar och 18 minuter, efter mer än en månad har jag ännu inte lyssnat färdigt. Med en lustig anspelning på ämnet som avhandlas, kan jag säga att jag gått tillbaka i tiden i ljudboken flera gånger för att lyssna en andra, tredje eller rentav fjärde gång på vissa avsnitt.
Hawkings redogörelse för vetenskapens idéer om universums historia, nuläge och framtid, motsvarar antagligen hundratusentals sidor av beräkningar. Jag kan knappast begripa något på den nivån.
Vissa saker underförstås, med den följden att för mig återstår flera tolkningar.
Heisensbergs osäkerhetsprincip, går den ut på att en partikel inte kan ha ett exakt läge och hastighet? Eller är det så att partikeln har ett exakt läge och hastighet, men att vi som observatörer inte exakt kan bestämma dessa? I något sammanhang säger Hawking att rymden inte kan vara helt tom, viss fluktuation måste föreligga, enligt osäkerhetsprincipen. Det borde i så fall betyda att det handlar om en osäkerhet hos själva partikeln (vågen), inte osäkerhet i våra möjligheter att göra exakta iakttagelser.
En snubbe som hette Feynman hävdade att för en partikels färd mellan två punkter eller lägen, föreligger ett flertal möjliga vägar, vilka var och en har en viss sannolikhet. Detta kallas på engelska ”sum over histories”. Där har jag likaledes en undran — är det så att partikeln, uttryckt i vardagliga ordalag, anses ha tagit alla dessa olika vägar? Eller är det bara våra möjligheter att göra iakttagelser som inte kan bli mer bestämda än sannolikheten för dessa vägar.
Slutligen dubbelspaltsexperimentet. Hawking beskriver mer ingående hur strålning ger interferensmönster bortom dubbelspalten, vilket är begripligt även för en potatisodlare. Sedan nämner han kortfattat i slutet av det avsnittet att om man däremot skickar en elektron i taget mot dubbelspalten, så tycks den passera båda spalterna. Detta ges ingen ytterligare förklaring, såvida han inte (senare i boken) menar att iakttagelserna av elektronen är ett exempel på att partikeln så att säga samtidigt tar två olika vägar, enligt Feynmans modell.
Det finns ett uttryck som lyder ”confused on a higher level”, delvis är det nog så, likväl påverkar även den här boken min syn på tillvaron och livet.
Mitt liv som förnöjsam pappa 