Förnöjsam pappa: Snubben i korvkiosken sa att jag var snäll (4 juli, 2018)

Onsdagen den 4 juli, 2018

Preliminärt.

På kvällen efter att jag och AJE kommit tillbaka till Huddinge, jag hade lämnat AJE hos hans mor B, stannade jag för att köpa något att äta på korvkiosken i vårt förortscentrum.

Jag var nedslagen, kanske även förargad, bara en halvtimme dessförinnan hade jag fått ett skarpt klagomål från någon, angående mina förehavanden vad gäller fruntimmer.

Dämpad svarade jag på frågor om min beställning av hamburgare. 60 gram är egentligen för barn sa snubben i korvkiosken. Då tar jag 90 gram, sa jag.

Vi bytte ytterligare några ord medan jag betalade, då han oväntat sa att jag var en mycket trevlig, att jag är snäll och fin, alltid vänlig mot dem som arbetar där.

Tack! svarade jag förvånad, tillade sedan att inte är alla i mitt liv som tycker det.

Han har rätt, tänkte jag. Det är just det som är problemet. Jag är alltid snäll, i bemärkelsen vek, visar nästan alltid min varma och omtänksamma sida.

Apropå fruntimmer, ett så vackert ord förresten, är det oundvikligt att jag citerar en indisk man jag träffade en gång.

Vi hade vårutflykt, picknick, med stort antal deltagare. Den indiske mannen blev tankfull efter att han berättat om sina planer på att fria till en kvinna innan han blev för gammal.

Det handlade om ålder, pengar, familjeband, arbete, försörjning och vissa särskilda saker som behöver stämma ihop på andra vis än när ett svenskt par ingår äktenskap.

Slutligen suckade han och framställde sin sammanfattning.

”I too can love sometimes.”

Like a knight in shining armor, tänkte jag.

Man kan säga att jag behövde höra från någon att jag var snäll och fin, samtidigt som just det ämnet började gro, för att växa till en så kallad tankeställare, som ställde tanken till att bearbeta järnet delar av min faktiskt enkla personlighet är smidd i. Jag har varit snäll mot barndomskompisar, snäll mot lärare, mot mobbare, mot studentkamrater, mot barn, mot gamla, mot chefer på jobbet, mot arbetskamrater, snäll mot dem som behövt mig. Snällheten kan vara ett stort, varmt hav och jag vill alltid ge detta till andra, men är inte för mig ett vinnande recept. Den orsakar missförstånd och krångel, hur kan jag snart ett halvsekel gammal om inte krossa, så kanske bända järnet något?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.