Förnöjsam pappa: Jag till närakuten på Karolinska Huddinge (23 mars, 2019)

Lördagen den 23 mars, 2019

På morgonen besvärades jag av knastrande, rosslande och pipande ljud som hördes på utandningen.

Det här är tredje gången jag är sjuk, sedan nyår. När jag var ung kunde en familjeförsörjare säga sig inte ha tid att vara sjuk. Just när jag skulle till att öppna munnen i det ärendet, kom jag på att vi nu, ja sannerligen, lever i en renässans för medeltiden. Sålunda vore det mer adekvat att jag piskar mig själv på ryggen för att göra bot.

Men jag fick nog av att rossla, åkte till närakuten på Karolinska Huddinge. AJE följde med.

Efter viss diskussion med sköterskan i receptionen, blev jag inskriven.

Närakuten hette ”lättakuten” tills ganska nyligen. När jag nämnde det, sa sköterskan att jag hade rätt, alla sådana akutmottagningar ska ha heta ”närakut” enligt något beslut. Det i sig, gör livet så mycket enklare, för såväl patienter som sjukvårdens personal, sa jag. Sköterskan tycktes något tveksam.

En annan sköterska dök upp för att ta blodprov och temp. Jag masserade långfingret, icke en metafor för något annat, räckte sedan fram det för att bli stucken.

Sedan kom läkaren kom för att lyssna på mig. Jag andades djupt, hostade utdraget och klibbigt.

Första gången jag citerade John Donne, var på Folktandvården i Gnarp. Elva år gammal, omgiven av vuxna klädda i DDR-grön papp, skulle jag få en tand lagad. Citatet passade även i dag, så efter att jag slutat hosta, vände jag mig till läkaren och bad:

”Repair me now, for now mine end doth haste!”

Nej, det var inte lunginflammation, sa läkaren, men konstaterade att jag andades tungt, att jag hade slem som inte lossnade. Vi ska behandla dig här, fortsatte han.

Ännu en sköterska hämtade mig. Först två minuter inhalation av något att vidga luftvägarna, sedan en shot, en liten drink, med kortisontabletter lösta i vatten. Tjugo minuter senare, ytterligare ett pass med inhalation.

Därefter lyssnade läkaren på mina lungor igen, grymtade tankfullt och skrev ut en femdagarskur med kortisontabletter, samt spray att inhalera.

På väg från sjukhuset var jag väldigt trött, men noterade liksom AJE att många veteranbilar var ute i trafiken. Se där, en 1960-talare, en Ford pickup! Och där! En Volvo PV!

Varför just i dag? undrade AJE. Det är våren! sa jag. Våren är bilentusiasternas tid!

Hemma igen lade jag mig i framstupa sidoläge, som en slagen hök från Jerusalem, för att sova en stund.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.