Söndagen den 23 juni, 2019

Efter att jag i många år endast använt bilder med bildförhållandena 16:9 och 1:1 i min dagboksblogg, har jag börjat med 4:3 igen.

16:9 är alltså bredd 16, höjd 9, sålunda är 1:1 en kvadrat, 4:3 är bredd 4, höjd 3.

Jag började skriva dagboksbloggen sommaren 2008. Egentligen var den inte en dagbok från början. Jag minns att jag kallade bloggen mitt gym, i vilket jag skulle hålla mig i form, i fråga om min förmåga att skriva.

Första åren följde jag inga regler för bilder. Jag tror att jag använde samma bildförhållande som det jag fick från digitalkameran eller mobilen, vilket nog alltid var 4:3. Ibland beskar jag till 1:1. Upplösningen bestämde jag aldrig till några speciella värden.

På det viset fortsatte jag i fem år, från 2008 fram till 2013.

Från slutet av 2013, början av 2014, började jag att tänka på bildförhållandet. Oftast använde jag bärbar dator med skärmproportionen 16:9, i sammanhanget TV-apparater kallades det ”widescreen”. Jag såg det som framtiden, varefter jag bearbetade nästan alla bilder till 16:9. Antalet pixlar var som jag minns, vad man kallade ”full HD”. Det betyder ”full high definition”, och motsvarar 1920 x 1080 bildpunkter.

Sedan fick jag kännedom om den högre upplösningen 3840 x 2160 bildpunkter, kallad ”ultra HD”, alltså ”ultra high definition”, för TV och och för bildskärmar till datorer. Förhållandet mellan bildens bredd och höjd var fortfarande 16:9.

Jag bedömde att 16:9, 3840 x 2160, kunde vara lämpligt och framtidssäkert för min dagboksblogg.

Nog har det varit svårt för mig att välja antingen 16:9 eller 1:1. Inte förrän i år, nu på senvåren, försommaren, har jag givit efter och börjat använda det historiskt väldigt vanliga bildförhållandet 4:3. Mätt i antal bildpunkter har jag låtit höjden vara konstant, 2160 bildpunkter, vilket för 4:3 betyder bredden 2880 bildpunkter. Mina bilder i 4:3 ska alltså alltid vara 2880 x 2160 bildpunkter.

Under mina ungdomsår förekom vad jag vet inget annat än 4:3 i sammanhanget TV-apparater och bildskärmar till datorer. En åttabitarsdator från Atari eller Commodore producerade bildsignal med 320 x 200 bildpunkter i så kallad högupplösning. IBM PC med tillhörande datorskärm kunde något senare producera 640 x 480 bildpunkter. Dessa datorer var vad man nu kallar stationära. Bärbara datorer var inte vanliga, men jag tror mig minnas reklam från Compaq och Toshiba gällande PC-kompatibla bärbara datorer från ungefär 1988, med bildskärmar i 4:3.

Jag tyckte att jag var klurig när jag omkring 2013, 2014, började hålla mig till 16:9 och 1:1, men jag tänkte inte riktigt klart. Visserligen är 16:9 jättevanligt på såväl bärbar som stationär dator, men det betyder inte att ett blogginlägg med bild och text gynnas av att bilden är i 16:9.

En del av bloggbesöken görs från mobilskärm, mobilen hålls i stående läge, bredd 9, höjd 16, alltså 9:16. I det fallet är det lämpligt med bild om 1:1 och en kortare text där under, då får ett inlägg med bild plats, utan bläddrande.

Idealt borde en väsentlig del av bilden synas, tillsammans med inledande text, när besökaren börjar läsa, så är det tyvärr inte nu.

Av andra skäl än datorernas, mobiltelefonernas och surfplattornas bildförhållande och upplösning mätt i bildpunkter, har jag tagit in 4:3 som godkänt bildförhållande för min blogg. Numer anser jag att många foton kommer mest till sin rätt beskurna just till 4:3.

Den 8 juni gjorde jag för första gången på mycket länge, det första inlägget med bildformatet 4:3, upplösning 2880 x 2160 bildpunkter.

Från den 31 augusti 2014 har jag ett inlägg med en bild i 16:9 och 3840 x 2160. Den är nog en av de första i sådan upplösningen.

Märkligt nog kan jag inte hitta något inlägg med bild, där jag använt 16:9 i upplösningen 1920 x 1080. Kanske var det bara något jag tänkte, men aldrig genomförde? Istället tycks jag ända fram till 2013 ha använt varierande format. Fem år utan regler, snart sex år med konsekvens, nu dags för reform.

Sammanfattningsvis är dessa varianter av bilder tillåtna i min blogg från och med maj, 2019.

Bildförhållande 16:9, 3840 x 2160 bildpunkter.

Bildförhållande 1:1, 2160 x 2160 bildpunkter.

Bildförhållande 4:3, 2880 x 2160 bildpunkter.

Lördagen den 22 juni, 2019

Klockan fem över två påbörjades kvartalssamtalet. Av någon anledning tänkte att det gällde den tjugotredje, men tog ju fel.

Natten till i dag hade jag, tack och lov, fått ett kortmeddelande, alltså ett sms, rimmad vers som påminde om vad som var på gång.

Mitt BMI, body mass index, är högre än jag trodde.

Fredagen den 21 juni, 2019 – Midsommarafton

Vid tolvtiden anlände jag och AJE till Gnarps hembygdsgård.

Där träffade vi CJK, som varit där sedan klockan elva.

CJK och fru KM satt vid en liten kassa utanför byggnaden där köket finns, för att sälja kaffe, läsk, ostkaka och kaffebröd.

Jag köpte ostkaka med saftsås åt mig själv, det var verkligen mums filibabba!

Sol och värme, glada miner, krångliga barn, här är gudagott att vara, sura hundar, fattas bara. Midsommarstången restes,  jag fick en lätt känsla av obehag från min barndom. Jag avskydde ringlekarna, ”små grodorna” bekom mig som en idiotförklaring, för en stund var jag istället så att säga gäst hos verkligheten.

Nu är jag femtio år gammal, även jag har blivit inte bara äldre, utan även bättre. Dessutom, bättre än så här kan familjevänligt midsommarfirande dagtid här inte bli.

 

Fredagen den 21 juni, 2019 – Midsommarafton

Innan jag och AJE åkte för att delta i midsommarfirandet på Bersberget, tog jag ett foto av AJE och mor M på den lövad farstukvist.

Angående lövad, det var så att i går kväll, efter att midsommarstången vid hembygdsgården var färdigdekorerad, blev några små björkar över. Jag tog hem två till mor M.

 

Torsdagen den 20 juni, 2019

Vid 18-tiden åkte jag med CJK till hembygdsgården i Gnarp, för att delta i förberedelserna inför midsommaraftonen.

Några av de församlade hjälptes åt med att skära till grenar från lövträd att fästa vid stången, medan andra delade upp blommor att binda kransar av.

Apropå att jag lyssnar på ljudboken ”The god delusion”, skriven och inläst av Richard Dawkins, kunde jag inte låta bli att tänka på referatet av hur det går för det judiska folket när de sviker guden med namnet som börjar på J för att hänge sig åt dyrkan av ett beläte. Som någon lite vitsigt uttryckt det långt senare, på svenska: Hårda bud! sa Moses, när han tappade stentavlorna på tårna.

Är det ljung? undrade jag. CJK undertrycktr ett psykbryt. Fru BÖ upplyste mig om att det var ormbunke.

Sommarregnet föll, varmt, jag tyckte det var underbart.

Tisdagen den 18 juni, 2019

På eftermiddagen tog jag bilen från jobbet in till stan, för att besöka min tandläkare herr JR.

Jag hade bokat denna tid för undersökning och eventuell behandling av en tand jag fått för mig hade någon skada.

Efter att jag parkerat i parkeringshuset på Birger Jarlsgatan, besökte jag en liten kvartersbutik för att köpa frimärken till en viktig brevförsändelse som skulle iväg. Efter att jag lagt brevet i ljusblå postlåda där utanför, släntrade jag över till porten där tandläkaren har sin klinik.

Tandläkaren undersökte mina tänder, tand nummer fem till höger i underkäken, som jag trodde var angripen av karies, såg bra ut, sa han. Däremot fanns fortfarande, liksom förra året, ett mindre kariesangrepp i kanten till tand nummer sex och, eller, sju, till höger i underkäken. Det var så att säga stabilt, men jag sa att nu är det dags att laga det.

Efter vederbörlig bedövning, gosse vad kanylen såg grov ut, lagades hålet.

Jag betalade, tackade och gick.

Bedövning satt i länge, på väg hem i bilen var tungan, läppen liksom sega, helt utan känsel. Så fort jag skulle prata, lät det bara amh-lam-hlam.

 

Tisdagen den 18 juni, 2019

Vid lunchtid körde jag Forden ut till Rissne för att göra efterkontroll hos Bilprovningen. Det gällde kontroll av åtgärdad glapp i styrled, upptäckt den 4 juni, reparation klar den 11 juni.

Till min förvåning var det inte möjligt att anmäla fordonet för efterkontroll. Den stora pekskärmen erbjöd inget sådant val. Jag frågade en snubbe som jobbade där, han sa att systemet var nere.

Du skojar! sa jag.

Nej! sa han.

Jag åkte istället till Opus bilprovning i Akalla, ty så-dan är ka-pi-ta-lis-men.

Där gick det bra att anmäla för efterkontroll, men när jag frågade den snubbe som jobbade där, om det var lång väntetid på efterkontroll, svarade han ja.

Ja? sa jag.

Systemet är nere! sa han.

Här också?

Det är Transportstyrelsen som har problem, genmälde han stilla.

Kluck! sa jag, återvände sedan till kontoret.

Måndagen den 17 juni, 2019

I dag satte jag ut en annons på ”Facebook Marketplace” för att försöka sälja den gamla laddbara grästrimmern. Jag har en dagboksanteckning från den 27 juni 2012, då jag köpte just denna apparat.

Förfrågningarna strömmade in, jag hittade en intressent som kunde hämta till kvällen, vid niotiden.

Vid niotiden var jag emellertid nere i Huddinge centrum. ALA ringde mig och berättade att någon knackat på husets ytterdörr, angående en grästrimmer. Jag bad ALA hämta trimmern och laddaren i uterummet och överlämna till köparen, mot betalningen 200 kronor.

Det gjorde han, när jag kom hem var affären avklarad och kvinnan hade åkt.

 

Söndagen den 16 juni, 2019

När jag i går gick igenom foton från förra året, hittade jag ett från den 28 juli, med tre väldigt fina dockor.

Det var den perioden då min bror L hjälpte mor M:s kusin U att röja föräldrahemmet, huset där U:s syster I bodde fram till sin död.

Jag sa att jag ville se de saker de tänkt slänga. När jag kom dit, hittade jag dockorna. Jag fick dem av U, men de visade sig vara förgängliga. Tillverkade i ett syntetmaterial, möjligtvis från mitten av 1940-talet, var de väldigt torra och spröda. Redan under transporten från Gnarp ner till Huddinge, jag hade dem i en kartong i bilens bagageutrymme, började de att smulas sönder.

Dockorna gick i bitar, endast kläderna blev kvar. Men fotot bevarar jag, det minner om krigsårens eller den första efterkrigstidens leksaker, för två småjäntor där hemma i Hälsingland.

 

Lördagen den 15 juni, 2019

Garagerenoveringen är nästan klar. Allt är målat vitt, porten är monterad, det elektriska är inkopplat.

Garaget är gammalt, marken har satt sig lite grand på vissa avsnitt, det finns gränser för hur fint det kan bli. Men utifrån de förutsättningar är det riktigt lyckat och det kommer att vara till stor nytta, nu när det blir helt fungerande.