Söndagen den 18 augusti, 2019

Efter att jag besökt CJK i Gällsta för att lasta några saker som ska med till Huddinge. Jag kysste henne på kinden, kramade Fia och sade dem båda att vi snart ses igen.

Åter på S-vägen hämtade jag AJE, vi tog farväl av min mor M, körde sedan söderut, mot Stockholm, mot Huddinge.

Vi stannade på Preem och McDonalds i Söderhamn, sedan vid Tierp Porten.

Mellan Gävle och Uppsala åskade det och regnade.

Hemma i Huddinge, på M-vägen, väntade ALA och Ozzy.

Lördagen den 17 augusti, 2019

Efter att vi kommit hem till Gällsta, från surströmmingsfesten i Norrfjärden, tittade CJK och jag på en TV-dokumentär om sångerskan Birgit Nilsson. Så hörde vi Stina, en av katterna, ropa. Jag gick för att se efter vad det gällde, hon hade fångat en mus.

Stina! Stinis! ropade jag och hon rullade sig på golvet, vid och omkring den döda musen, för att tydligt visa vad hon åstadkommit.

 

Lördagen den 17 augusti, 2019

Klockan 18 började Norrfjärdens hamnförenings surströmmingsfest.

Jag är inte medlem i föreningen, men var medbjuden med CJK dit, dessutom har jag viss anknytning genom att jag jobbat i cafét flera kvällar den här sommaren.

Föreningens ordförande herr JW uttryckte ett tack till CJK för hennes insats som kassör, en post hon nu överlämnat till herr U. Cafégeneralen fru LS tackades för sitt ständiga arbete med den verksamheten.

Jag åt naturligtvis av surströmmingen som bjöds, tre stycken med potatis, röd lök, tunnbröd, smör och messmör.

Sällskapet var det allra bästa, musiken jättefin, herr LS och fru MM spelade gitarr och sjöng.

På väg från Norrfjärden till Gällsta, sjöng jag och CJK psalmen ”Var jag går i skogar, berg och dalar”. Därpå, i soffan kammarn, såg vi en TV-dokumentär om sångerskan Birgit Nilsson.

Lördagen den 17 augusti, 2019

Enligt ett brev från ett försäkringsbolag är bergvärmeanläggningen som far B investerade i, nu 16 år gammal.

Från pannrummet går rörledning fram till den så kallade energibrunnen, längs den sträckan har gräsmattan satt sig lite, därför har min bror L denna sommar fyllt upp med jord och satt gräsfrö.

 

Torsdagen den 15 augusti, 2019

Ett ögonblick trodde vi att vi kommit till Mumindalen, ty i kvällsljuset där på Öran såg jag tre sällsamma figurer, tre kvinnor, synbart sökande efter något under andakt, två med håret i tofs rätt upp, men i sagan finns bara en lilla My, den tredje hade schal om huvudet.

Jag och AJE iakttog de mystiska figurerna länge och väl innan vi gav oss till känna. Vi fann oss och uttalade deras lösen: ”Kantareller!”

Onsdagen den 14 augusti, 2019

Efter att rörmokaren herr MS bytte två ventiler den …, har jag gått och grubblat på om det kan vara något fel på cirkulationspumpen hemma hos mor M, på S-vägen i Gnarp.

När jag kommit upp till Gnarp denna kväll, gick jag ner för att se efter, trycket var bra och nu såg jag att cirkulationspumpen arbetade. Troligen startas den automatiskt, kanske styrd av bergvärmepumpen?

 

Onsdagen den 14 augusti, 2019

Jag och AJE satte oss i bilen för att åka norrut, mot Gnarp.

Vi for vid halv ett, efter att jag tankat diesel på Ingo i Älvsjö, varefter AJE fått sin kycklingburgare på McDonalds där intill, började jag köra.

Kort paus på Tierp Porten, ännu kortare på nallemacken Preem i Söderhamn, vi var framme i Gnarp kvart i fem.

Där väntade mor M, som känt sig hängig sedan i går kväll.

 

Onsdagen den 14 augusti, 2019

I dag började jag lyssna på en ny ljudbok, ”Einstein” av Walter Isaacson, inläst av Walter Herrmann.

 

Tisdagen den 13 augusti, 2019

Till kvällen skjutsade jag hem mormor I, som varit på besök hos oss sedan i söndags.

Med mig i bilen hade jag min elektriska häcksax, förlängningskabel och en plastsäck att samla kvistar i. Jag klippte ner syrenen som växer framför mormor I:s balkong, hon bor i markplanet, därmed återställdes utsikten. Nu kan mormor se över till längan mittemot, till den finske mannen som även han ibland är uppe vid halv fyra på morgonen.

89 år gammal är mormor I helt klar i huvudet, hon har bra minne, god iakttagelseförmåga och talar om framtiden som att den också tillhör henne. Men, it ain’t like it used to be, tänkte jag, när jag satte mig bakom ratten för att köra tillbaka hem till Huddinge i sensommarkvällen.

Tisdagen den 13 augusti, 2019

I dag lyssnade jag färdigt på ljudboken ”Onkel Toms stuga”.

Titeln på romanen har jag känt till ända sedan mina ungdomsår, författarens namn har jag inte lagt på minnet, men nu vet jag att hon hette Harriet Beecher Stowe.

Peter Anneroth och Amanda Kerfstedt har översatt till svenska, inläsning utförd av Håkan Mohede.

Jag hade kanske väntat mig att berättelsen skulle framhålla kristendomen som ideal, ta parti för nordstaterna i förhållande till sydstaterna, svarta som värda ömkan, de flesta vita sydstatare som okänsliga, men så var det inte, inte helt och hållet. Här finns tvivlare som får möjlighet att uttrycka varför de inte tror. I en diskussion förklarar en sydstatare att många slavägare har hjärta för sina slavar, medan nordstatsfolk, som visserligen förespråkar slavarnas frigivande, inte vill ha med dem att göra.