Onsdagen den 12 december, 2018

Utan ättika, ingen inlagd sill. Jag hade bett ALA köpa hem ättiksprit, vilket han ordnat. Övriga ingredienser fanns redan hemma.

Kanske kan man låta detta var ett kallt arbete, men så gjorde inte jag. Jag kokade upp vatten, ättika, socker, lagerblad och peppar, lät svalna i uterummet.

Några timmar senare sköljde jag sillen noga, skar i lagom stora bitar, vilka jag släppte ner i lagen.

Två deciliter socker, en och en halv deciliter vatten, en halv deciliter ättiksprit, sådant är receptet. Jag tog tre gånger så mycket vatten och ättika, utan att tillföra mer socker, det vill säga jag minskade andelen socker med en tredjedel.

Tisdagen den 11 december, 2018

På kvällen blandade jag en pepparkaksdeg som ska stå i kylen ett eller två dygn. Ja, det är så man gör, degen behöver vila innan den bakas ut.

100 gram smör smältes, varefter 1,5 deciliter socker och 1 deciliter sirap röres ner. 4,5 deciliter vetemjöl, 1 matsked bikarbonat vispas ihop med elvisp, varefter smör, socker och sirap hälls på. En matsked finmalen nejlika, en halv matsked ingefära, en halv matsked kanel. Kardemumman hittade jag inte, inte heller grädde, däremot gräddfil, en deciliter

Mer som smet än deg växte geggan i bunken, klättrade uppför elvispens axlar trots mina frenetiska försök att stävja upproret.

Min pepparkaksdeg, en tragedi. Morgondagens sillinläggning, en fars?

Torsdagen den 6 december, 2018

På kvällen upptäckte jag att ljudboken jag lyssnade färdigt på den …, utgör del ett i en serie med tre delar. Nu började jag lyssna på nästa, ”Hitlers svenska soldater – del 2”, författare Bosse Schön, inläst av Magnus Roosmann.

Torsdagen den 6 december, 2018

I dag lyssnade jag färdigt på ljudboken ”Friedrich Nietzsche”, Richard Schachts korta biografi inläst av Charlton Heston.

Jag har lyssnat och lyssnat om bit för bit så många gånger, troligen har jag spenderat över tio timmar på ljudbokens 2 timmar och 14 minuter. Det går till ungefär så här.

Först försöker jag uppfatta alla ord precis rätt, lyssnar om flera gånger. Mitt engelska ordförråd är inte så stort, vissa ord känner jag igen, men vet inte exakt vad de betyder. Det händer att jag slår upp dem. Sedan tänker jag efter om jag förstått alla längre meningar med bisatser och allt, lyssnar om flera gånger. Därefter när ett avsnitt av ett utlägg eller resonemang kommit till sitt slut, sammanfattar jag i min egen tanke vad jag tror att författaren vill ha sagt. Klarar jag inte det, går jag tillbaka till avsnittets början. Tack vare denna metod blir det till sist så att jag börjar känna igen mig i det som berättas, varvid mitt mål, att få åtminstone en orientering i ämnet, vilket det nu kan vara, uppnåtts.

Nietzsche beskrivs som litterär, inte akademisk, filosof, det sägs att han inte riktigt når upp till den nivå (engelska: ”standard”) som många andra.

Fastän det här ämnet är en aning invecklat för mig, egentligen en pärs, bekommer mig lyssnandet som ljuv musik. Jag har sett fram emot de stunder då jag fått kämpa med att lyssna och lyssna om, tills jag förstått. Helt säkert är det så att jag har mycket lättare för att lyssna, än för att själv läsa, kan inte låta bli att tänka att jag borde börjat med ljudböcker mycket tidigare i livet.

 

Måndagen den 3 december, 2018

I slutet av förra veckan läste jag på någon nyhetssajt att Åke Arenhill avlidit. Han avled den 28 november.

Nog minns jag ”Slampen och Slumpen” från sommaren 1984, men även 1980 års julkalender ”Det blir jul på Möllegården”.

 

Söndagen den 2 december, 2018 — Första advent

I går kväll, lördag kväll, plockade jag fram adventsstjärnor och ljusttakar, som jag tände.

Någon, jag minns ju vem, har sagt mig att man kan inleda högtidlighållandet av första advent redan lördag kväll, eftersom det är då som helgen, sabbaten, börjar.

Söndag kväll stod jag i köket för att betrakta dekorationerna i fönstret, för att begrunda tillvaron, ja, nu var det första advent igen.

 

Söndagen den 2 december, 2018 — Första advent

Efter en helg med mycket arbete, jag hade ägnat mig åt att sortera gamla saker i AJE:s rum, kom söndagskvällen. ALA tände traditionsenligt första ljuset i adventsljusstaken medan jag sjöng ”Hosianna, Davids son”.

Medan vi mumsade på pepparkakor och mjölk, tänkte jag, angående Davids son, på att Jesus inte kom för att återupprätta gammaldags styre i Jerusalem enligt kung Davids modell. Anhängare av äldre judisk religion väntar därför fortfarande på sin rätte Messias.

Men Jesus var jude och på så sätt Davids son.

Själv ett halvsekel gammal vill jag inte gärna frigöra mig från det svenska julfirandets blandning av kristna och förkristna element.

Mörker, regn, snö, kalla nätter, skenet från stearinljus som brinner i ottan.

Tomten äter gröt ur fatet, pratar med katten om vad barnen i huset kan tänkas önska sig i julklapp. Inte handsnidade träleksaker, säger katten, tomten kliar sitt skägg, beställer på nätet istället.

Se där, Kasper, Baltsar och Melker, vajande på kamelryggen, måtte de komma fram till krubban i år också, till Davids son, den nyfödde, och måtte Herodes strävan förfelas – make love your goal.

Fredagen den 30 november, 2018

Sedan jag började lyssna på ljudboken ”Friedrich Nietzsche”, har det nog tagit mig fem timmar att klara av första timmen.

Om det är något jag inte förstår, går jag tillbaka och lyssnar flera gånger. När jag på det viset tagit mig igenom ett kapitel eller annan mindre del, händer det att jag hoppar tillbaka till dess början.

Den här taktiken fungerar, efter upprepad omlyssning går det upp en talgdank, plötsligt tycker jag mig bättre förstå vad författaren är ute efter.

Nu har jag kommit halvvägs. Jag kan naturligtvis bara skrapa på ytan, få en uppfattning om vem Friedrich Nietzsche var, den tid han levde i och vad han eftersträvade.

Inläsningen är lite lustig, stycken ur Nietzsches egna verk citeras återkommande, på engelska med tysk accent.

Gud, en föreställd, inskränkande motkraft till livet. Människans språk, utformat så att den naturliga verkligheten inte låter sig förstås. Kan det vara så att språket hindrar en från att tänka klart?

Jag vet inte hur jag ska översätta ”will to power”, kanske som ”strävan efter makt”.

Hittills i boken har Nietzsches ”übermensch” inte beskrivits mycket, men det framkommer att övermänniskans egenskaper behöver vara sådana att den kan tillgodogöra sig en sannare syn på människan och världen. Jag bör nog revidera min tidigare bild, en blond och blåögd idrottsman som gjort Adolf Hitler glad och stolt genom att vinna loppet hundra meter häck för Tysklands räkning.

Jag är själv konservativ på det viset att jag intresserar mig för synsätt från alla möjliga tänkare och profeter, men de omständigheter och den tradition jag är född in i, vill jag bevara.

Fredagen den 30 november, 2018

Inne på lunchrestaurangen frågade någon om köttet i skomakarlådan var fläsk. Det gäller att läsa det finstilta, sa jag, pekade samtidigt på skyltens text, ”with bacon”.

Den andre gick vidare för att undersöka tillgängliga alternativ, jag likaså. Ty efter att jag tänkt mig gamla tiders skomakare, en man i yogaställning som slängde överblivna sulor i ugnsformen, tog jag mig en tallrik kokt sej med potatis och sås, bönor, röd lök och riven morot.

Onsdagen den 28 november, 2018

När jag kom fram till jobbet såg jag att AJE:s gympapåse låg i bilens baksäte.

På kvällen berättade AJE att han ändå haft med en påse till skolan, en soppåse visade det sig. Hushållspapper, tomma kattmatspåsar och annat äckligt.